Alessandro Catenacci

När Alessandro Catenacci i december 1987 tog över Tore Wretmans krogimperium var det många som höjde på ögonbrynen. Förvånat mottog Sverige nyheten att en italiensk pizzabagare köpt juvelen i den svenska gastronomin, grundad av husmanskostens grand old man. Här måste det anas ugglor i mossen, här fanns fler än en hund begraven. Eller?

Mitt uppdrag för Nöjesguiden, när den värsta uppståndelsen lagt sig två år senare, var att granska hela affären och, inte minst, imperiebyggaren själv och det sätt på vilket han transformerade Wretmans gamla honnörsord tradition och kvalitet till lönsamhet och effektivitet. ”Alessandro har städat” löd rubriken på mitt reportage och det var första gången någon på allvar grävt i myllan kring Catenacci.

Det fanns rykten som påstod att hela affären finansierats med pengar från den italienska maffian och jag minns att det fanns de journalister som gärna ville vara först med ett saftigt avslöjande som bekräftade detta. Själv nöjde jag mig med att kartlägga reaktionerna internt när Catenacci påbörjade sin storstädning av personal och varumärke. Han visade sig besitta både entreprenörens och restauratörens goda egenskaper och var antagligen rätt man i rätt tid för det nödvändiga generationsskiftet inom TWR-koncernen.

Men det fanns en sak som kastade en mörk skugga över honom och hans krogars rykte. Jag hade hittat en koppling till två av huvudpersonerna i den så kallade kokain-ligan, som varit anställda av Catenacci. Avslöjandet skakade honom ordentligt och han befarade det absolut värsta – att tilltron till hela hans imperium skulle vackla och därmed få förödande konsekvenser. Mellan raderna bad han oss att inte publicera, men det hade självfallet varit tjänstefel.

Resultatet blev dels att Catenaccis marknadsdirektör, skvallertidningsjournalisten Sten Hedman, berodrade att Nöjesguidens tidningsställ, som då fanns på en del av TWR-krogarna, skulle kastas ut den aktuella månaden, dels att Aftonbladet följde upp min story och också kunde avslöja att Catenacci varit den misstänkte kokainkillens övervakare, något han av förklarliga, men ogenomtänkta, skäl förteg i intervjun med mig.