Bengt Lindström

Det är många bestående minnen från min resa till Kvissleby och den världsberömde konstnärenBengt Lindströmssvenska bas. Det främsta av dem sitter på vardagsrumsväggen i mitt hem, ett porträtt av mig i olja som Lindström gjorde på plats i atején medan resterna av hans fylleslag vilade ruset av sig i ett hörn.

Hans kvinna inte var särskilt road av tanken på att Lindström skulle porträtteras i Upp&Ner, av skäl jag inte längre minns, och det var kanske tur att hon inte kunde läsa artikeln när den väl publicerats. Den präglas sannolikt av en alltför vördnadslös ton för att falla en bildad fransyska på läppen. Men Bengt kan inte ha blivit särskilt upprörd över den närgångna skildringen av hans dryckesvanor, för flera månader senare, när de tjocka lagren av oljefärg väl torkat, kom tavlan med posten, inramad och klar att hängas.

Tack än en gång, Bengt. Vila i frid.