Birgitta Andersson

Birgitta Andersson är svensk humors Grande Dame. GenomHasse&Tages revyerblev hon folkkär och visade att ingen annan kvinnlig artist som hon kunnat gestalta skojfrisk sex appeal.

Hon tog emot mig i sin funkisvåning på Gärdet i Stockholm en novemberdag 2010. Min bok om kungen hade just utkommit och Birgitta hade, som så många andra, en alldeles egen historia att berätta om hur kungagänget uttrycker sina värderingar. Det var en obehaglig upplevelse på Café Opera med inslag av rasism och hon tyckte nu att det var alldeles utmärkt att Den motvillige monarken sett dagens ljus.

Jag besökte hennes en gång till eftersom hon ville läsa min text innan den gick i tryck. Hon erbjöd mig att sitta ned i TV-rummet till en av de där gamla svenska långfilmerna som sänds på eftermiddagarna. Själv slog hon sig ned i köket och lusläste. Jag blir alltid aningen nervös i sådana situationer eftersom jag skrivit en och annan artikel som inte alltid stryker medhårs, för att uttrycka saken milt, och därför vid dessa tillfällen skapat en viss friktion mellan mig och den jag porträtterat.

Så icke denna gång. Birgitta kom tillbaka med mitt manus och var mycket nöjd. Och eftersom La Andersson äger en imponerande självdistans med inslag av starkt humoristiska omdömen om sina egna tillkortakommanden kände jag att texten höll, även om dess anslag var aningen mer välvilligt än brukligt.