Cypern

I slutet av 1981 såg jag en annons i tidningen där Fritidsresor sökte nya reseledare. Eftersom jag av olika skäl behövde komma bort från Sverige och dessutom inte visste riktigt vilken väg jag skulle välja i min fortsatta karriär, tyckte jag att en utlandsséjour kunde vara ett bra sätt att skaffa mig perspektiv på tillvaron. Om inte annat längtade jag till sol och värme. Och jag valde Cypern, där min pappa tjänstgjort som officer vid den svenska FN-förläggningen Camp Carl Gustaf i Famagusta. Jag, min mamma och min bror hade besökt honom jul- och nyårshelgerna 1968 och denna gudabenådade ö med sin dramatiska nutidshistoria hade sedan dess utövat en stark lockelse på mig.

Sex år senare invaderas Cypern av turkiska trupper och norra delen av ön förblev under ockupation. Famagustas vidsträckta turistdel Varosha spärrades av och blev enspökstad.

Bara något år senare hade jag valt väg. Det blev journalistiken. Och 1987 uppenbarade sig chansen att åka dit i tjänsten. Tidningen ResGuide hade tänt på min idé att skildra Cypern; det vackra landskapet, den bitterljuva historien.