Edna Buchanan

Åh, Edna Buchanan! Som en pralin bland rivningskåkarna i South Beach söder om 5th Street sitter hon på motorhuven på den Ford Thunderbird jag och fotograf Jonas Carlsson hyrde, med mina Ran-Ban Signet i ena handen. Rekvisitan, förutom bilen och solglasögonen, var avspärrningsremsan i plast vi lånat från den lokala polisstationen för att gestalta Buchanans yrke. Hur vi överhuvudtaget lyckades med detta, och dessutom kunde plåta henne utan några som helst tillstånd, som annars är nödvändigt i USA, kan jag inte redogöra för idag. Men Jonas har alltid haft en övertygande framtoning, vilket har fört honom till positionen som en av Vanity Fairs husfotografer idag.

Jag minns dock att polisen varnade oss för att göra ett fotojobb i de här kvarteren, som på den tiden kunde vara rent hälsovådliga att exponera sig i på det här uppseendeväckande sättet.

Jag hade hört talas om henne några år tidigare och tänkt att jag någon gång skulle åka dit för ett jobb. Jag läste hennes bok The Corpse Had a Familiar Face, en ganska hårdkokt skildring av jobbet som kriminalreporter för Miami Herald, men privat var hon ödmjuk och tillmötesgående och bodde i en villa tillsammans med sina katter.

Hon gav mig ett signerat exemplar av sin då nyutkomna bok, Contents Under Preassure. A Novel of Suspense: ”To Thomas Sjöberg, It’s a crime if you don’t read this book – and come back to Miami! Remember to never, ever, trust an editor! Fondly, Edna Buchanan, Miami Beach 2/16/93”.

Två senare nominerades Edna till en Edgar Award för sin bok Miami, It’s Murder.