Ingmar Bergman

Detta var antagligen det svåraste uppdraget jag dittills ställts inför – skildra bromsklossen IB och vilka konsekvenser hans makt och totala dominans över film och teater fått för Sveriges kulturliv.

Det fanns ingenting i min bakgrund eller kunskapsbank som gjorde mig särskilt skickad att leverera ett godkänt resultat. Jag hade mina föreställningar om Bergman men antagligen inte mer eller annorlunda än någon annan. Det var kanske en förutsättning för att lyckas. Jag hade inga egna förutfattade meningar eller åsikter i frågan, utan bara greppade mitt anteckningsblock och gav mig ut i Bergman-land.

Det blev faktiskt ganska hyfsat, måste jag erkänna nu när jag läser artikeln igen efter så många år. Jag arbetade deltid som redaktör på SJ:s kundtidning som då hette Tur&Retur och frilansade all övrig tid. Jag minns detta år extra väl eftersom min dotter kom till världen strax innan reportaget i Nöjesguiden publicerades.

Mottagandet blev blandat. Det var många som tyckte att det äntligen skrevs något annat om ikonen IB än det överdrivet respektfulla och rent insmickrande. Men jag minns också att Björn Kumm i Sveriges Radios P1 och Sydsvenska Dagbladets filmkritiker Jan Aghed formligen exploderade av ilska över mitt tilltag. Så där gör man bara inte. Skäms! Intressanta reaktioner, vilket egentligen bara bevisade att innehållet i artikeln stämde väl överens med det den faktiskt skildrade.

När jag 2011 läste om hans självbiografi Laterna Magica insåg jag att han själv är oöverträffad när det gäller att skildra sin uppväxt och sin karriär. Men det gäller enbart beträffande prosan. Ingen kan som Bergman gestalta miljöer och personer. När det kommer till innehållet i hans liv återstår det ännu en hel del att göra. Bergman lämnar blottor som ger upphov till frågor som fortfarande flera år efter hans frånfälle saknar svar. Artikeln i Nöjesguiden blev avstampen till den biografi över Bergman som jag publicerar hösten 2013. Jag tror att jag i den kunnat besvara en del av de frågorna (mer om boken under ”Portfolio” och ”Press”).