Jan Stenbeck

Jan Stenbeck fascinerade hela media-Sverige. De som inte anställdes av honom spenderade ansenlig energi på att skriva om honom och ifrågasätta hans metoder och moral. Om jag tillhörde någon av dessa grupper så var det den senare i och med det här uppdraget för Nöjesguiden. Jag hade aldrig skaffat mig den plattform på någon av kvällstidningarna som på den här tiden var förutsättningen för ett erbjudande från Stenbeck. Men det innebar inte att jag inte dagdrömde om att någon i hans sfär skulle höra av sig. Det verkade ju finnas fantastiska möjligheter (alltså pengar) att utveckla en mer anglosaxisk journalistik i nystartade tidningen Z och vem ville inte få vara med om det?

Men närmare än så här kom jag alltså inte. Så jag berättade den sedvanliga storyn om hur allting började, kryddad med de sedvanliga Stenbeck-anekdoterna. Media loves media, och Nöjesguidens grundare och chefredaktör Ajje Ljungberg och hans redaktion var inget undantag.

Jag själv har alltid varit måttligt förtjust. Det blir gärna ett avancerat navelskåderi när journalister ska skriva om andra mediemänniskor. Mytbilderna förstärks, dramerna spetsas till, eftersom ens egen identitet på det sättet förstärks och görs mer betydelsefull.

Men Christer Temptanders fräcka illustration av en Stenbeck med cigarren som ergierat organ är förstås obetalbar.