Journalisten

Mellan 2000 och 2008 höll jag ett par gånger om året kurser i porträttjournalistik för dåvarande Pressinstitutets räkning. Jag hade med stigande irritation upplevt hur förbisedd denna speciella form av journalistik varit i kurssammanhang, och ändå visste jag hur uppskattad den är av läsarna.

Jag ringde upp institutets dåvarande chef Marianne Millgårdh och sade vad jag ansåg om detta. Hon bad mig komma upp och utveckla mina synpunkter, vilket jag gjorde, och det slutade med att hon uppmanade mig att sätta ihop en tvådagarskurs i ämnet.

Några månader senare stod jag för första gången inför en grupp elever, nervös som sjutton. Jag lyckades med endast smärre problem genomföra min första kurs, och den blev så populär att den snabbt fylldes till nästa gång.

En av kursdeltagarna föreslog för tidningen Journalisten ett personporträtt av mig. Han tyckte att det fanns en poäng i att använda de tekniker jag själv lärde ut, vilket i det här fallet resulterade i att skribenten Thomas Heldmark träffade mig vid ett par tillfällen (på jobbet på Scanorama och i mitt hem) samt intervjuade åtminstone en av mina kolleger, den prisbelönte journalisten Gunnar Lindstedt.