Micke Magnusson

När krog-cowboyen Micke Magnusson fick sparken av helyllebröderna Broström (Berns Salonger m m) öppnade han eget i form av restaurang Mondo på Biblioteksgatan i Stockholm. Men eftersom hans partner dömts till fängelse för grov ekonomisk brottslighet och han själv misstänktes för flera brott så uteblev utskänkningstillståndet, det vill säga själva förutsättningen för att lyckas driva restaurangverksamhet.

Både Magnusson och hans partner var med andra ord inte alltför sofistikerade när de ansökte om tillståndet hos länsstyrelsen. Endast ett oerhört gott självförtroende, parad med en skev verklighetsuppfattning, kunde skapa förhoppningar om att få det begärliga dokumentet. Och gott självförtroende var Micke Magnussons kanske främsta kapital. För Kapten Krog framstod ingenting som omöjligt.

Han hade också tydliga kopplingar till den gigantiska bluffen med sjukvårdsfakturor i bolaget Fontana och andra mindre ljuståliga personer i svenskt och internationellt affärsliv. Inte minst den svenske Gudfadern själv, som skurken Roland Bjuhr brukade kallas i tidningarna.

Kort sagt, berättelsen om Micke Magnusson var en av de mest oförväget rövaraktiga jag dittills stött på i krogbranschen och en fröjd att nedteckna i Nöjesguiden. Vi blev direkt inte vänner, men jag tyckte alltid att det var underhållande att intervjua honom och jag tror att han tyckte det var roligt att bli medialt uppmärksammad av mig. Det tilltalade antagligen hans tämligen uppblåsta ego. Jag framstod väl inte heller som lika hotfull som mina kolleger på kvällstidningarna.

Berno Hjälmruds finurliga bilder dök sedan också mycket riktigt upp i kvällspressen, som hakade på storyn.

Jag skulle några år senare återkomma till Magnusson i ett riktigt bra reportage om Bjuhr-kartellen i tidningen Z.