Tomaso Perra

Tomaso Perra var ett oemotståndligt uppdrag som blev bland de mer lyckade i sin genre. Jag hade vid den här tiden, i mitten av 1990-talet, under flera år mutat in en alldeles egen nisch – att i Nöjesguiden få stort utrymme att kartlägga imperiebyggarna i Stockholms krogvärld. Artiklarna hade ofta fått stor genomslagskraft eftersom jag var den förste som tog de här entreprenörerna på allvar och behandlade dem som Veckans Affärer då behandlade (eller borde ha behandlat) näringslivets direktörer.

Perra var nu det senaste tillskottet. Den här gången samarbetade jag med min kollega David Wikdal eftersom artikeln krävde en enorm research bland snåriga bolagsbildningar och ekonomiska förhållanden och vi hade endast två veckor på oss till deadline.

Liksom i fallet med Micke Magnusson visade det sig att även Perra hade valt medarbetare som inte klarade en närmare granskning. Den mest färgstarke var Dragan Joksovic, som anställts som ”klubbvärd”. Den gigantiske serben kunde visserligen alltid hänvisa till att han en gång i tiden arbetat för och varit god vän med nattklubbsdrottningen Alexandra Charles, men han skulle alltid förknippas med ”juggemaffian” och alltid tilldelas epitetet ”torped”. Joksovic mördades i en intern uppgörelse på Solvalla 1998.

Perras hårda metoder för att lägga under sig större delen av de betydelsefulla etablissemangen kring Stureplan låg spektakulärt nära gränsen till det otillåtna – en anklagelse han tog ganska lätt på. Till det spektakulära hörde också hela hans uppenbarelse. Och jag är särskilt nöjd med det inledande kapitlet. Det är sannerligen inte varje dag man erbjuds sådana praktfulla och suggestiva omständigheter att pennan nästan arbetar av egen kraft.